Har under sommaren funderat på om jag verkligen ska fortsätta med innebandyn i höst.. har ju inte tyckt det varit lika kul som vanligt på sista tiden. Och idag bestämde jag mig och ringde till tränaren - No moore innebandy för min del.
Känns sorgligt men samtidigt som en befrielse. Under de senaste 10 åren har 2-3 kvällar i veckan och hur många helger som helst gått åt till innebandyn. Jag har älskat både sporten och mina lag sjukt mycket, men känner nu att det liksom är en tid som gått förbi. Just nu känns det bra att jag tagit steget.. men får väll se om jag kommer ångra mig.

Vet i alla fall att det finns en person som jag kommer sakna sjukt mycket. Min Emelie! Alla oseriösa jävla träningar vi lallat runt på, cuper, matcher. Det är det jag kommer sakna meeeeeest<3
Men även fast jag slutat i laget så kommer du alltid va min Svelle!! Det ska jag se till, haha.

/ M